En påse chips
Gårdagkvällens upplevelser påminner om när jag öppnar en påse chips, en påse grillchips (mina favoriter), och väljer ut ett chips som jag äter räffla för räffla. Chips är beroendeframkallande, varför jag snart tar ännu ett, och ännu ett, och ännu ett chips. Jag förväntar mej att fortsätta tills chipspåsen tar slut, eller åtminstone tills jag inte vill ha fler chips, och därför blir jag väldigt, väldigt besviken när jag upptäcker att såväl chipspåsen som chipsen försvinner spårlöst. För övrigt hade jag och Alex en bra kväll på Lunds igår.
Kommentarer
Trackback